Om Mikael
Så, nu sitter jag här, beväpnad endast med det svenska språket samt korrekt stavning, och ska försöka hålla stånd mot allt förfall man dagligen stöter på i livet. Det är särskrivningar hit, felaktiga ordsammanbindningar dit, samt helt osannolika fall av grammatiskt misshandel. Inte är det lätt att vara språkfascist och generell elitist i dagens samhälle. Det var bättre förr, sägs det, men inte fan var det så. Förr i tiden fanns ingen av de där sakerna som vi måste ha för att klara vår inrutade vardag. Jag menar, hur ska man kunna koncentrera sig på sitt arbete om man inte blivit tvångsmatad med den senaste informationen om huruvida dokusåpakändis X förförde C-skådis Y på ”trendiga” nattklubben i småstad Z?
Eller vänta nu?
Nåväl, nu när jag har skrämt bort 90 % av läsarna kan jag ägna en stund åt at berätta vad jag är för någon. Jag är i det här fallet en småbitter och cynisk tjugoåring med alldeles för mycket tid till att störa mig på saker. Jag stör mig på särskrivningar. Jag stör mig på folk som klär sig illa. Jag stör mig på tv: n. Jag stör mig på kvällspressen. Jag stör mig på dokusåpor. Jag stör mig på korkade människor Jag stör mig på hobbyreportrar. Jag stör mig på vanliga reportrar. Jag stör mig på dålig musik. Jag stör mig på skit de kallar musik, men som egentligen är en basmetronom med lite tjut. − Jag stör mig nog på det mesta, bara jag är trött nog, så det är egentligen inte särskilt intressant att läsa. Något som vore intressant att läsa är väl kanske snarare vad jag faktiskt gillar. Det torde vara motsatserna till det jag stör mig på. Således, om du är en person som klär dig snyggt, inte särskriver samt är smart, står du i god dager hos mig.
Jag har en oerhörd förmåga att skaffa flickvänner som jag egentligen inte tycker om. Varför det blir så har jag ingen aning om, kanske är jag för kräsen, eller så stör jag mig helt enkelt på för många saker. Det skulle kunna bli en utmaning: ”om du är en tjej och tror att jag kan stå ut med dig, kan du vinna (somethingorother)…”
Nej, jag är egentligen en hopplös romantiker, och jag vet att flickan med stort F finns där ute. Hur det blir med det är en annan femma, eftersom det krävs besvarad kärlek för att ett förhållande ska fungera, och jag är helt enkelt lite för självgod för att upprätta kontakt. Det är kanske därför jag sitter här och högljutt (eller ja, ni förstår) orerar om både det ena och det andra i stället för att göra slag i saken och bjuda ut henne.
Nåväl, jag kan ju trösta mig med att jag inte är ful.
/Mikael.
kataklysm 
Här får du också en kommentar, Mikael. Fint skrivet!